II. Skällande Vakthund

Den skällande vakthunden skall arbeta självständigt utan förare och genast genom skallgivning larma när någon för honom främmande person försöker komma in på hans område. Hunden kan utnyttjas på två olika sätt nämligen antingen:

a) såsom helt lös inom vaktområdet

b) kopplad på sträng inom viss del av bevakningsområdet

I förra fallet rusar hunden, i regel under skallgivning genast till den del av området, där den tror sig märka att något misstänkt uppträder. I senare fallet är hundens rörelsefrihet begränsad till strängens längd (25 - 50 m). Där varskor hunden omedelbart genom skallgivning om någon obehörig nalkas även utanför "strängområdet".

Till skillnad mot vakthunden går den skällande vakthunden normalt inte till angrepp när någon tränger sig in på hundens område. På grund av detta måste hundens bevakningstjänst därför kompletteras med personal, som kan ingripa då hunden ger skall. Placeras hunden så avlägset att skallgivning inte kan uppfattas direkt måste anordningar vidtagas för överföring av hundskallet på teleteknisk väg (skallförstärkare).

Är en byggnad som skall bevakas av sådan konstruktion att hunden bedöms icke kunna uppfatta ljud genom byggnadens väggar, placeras hunden lämpligen på sträng utanför byggnadens ingångsport.

Då hundens kopplas på sträng skall stoppanordningar uppsättas så att hunden inte kan runt den stolpe eller dylikt vari strängen är fästad. Risk finns, om detta inte uppmärksammas, att hunden kan fastna eller "hänga sig".