III. Skällande Vakthund

För vila och skydd mot oblid väderlek skall hunden på bevakningsplatsen ha tillgång till koja. I mån av behov bör denna vara försedd med uppvärmningsanordning. Hunden kan även med fördel användas inomhus, varvid den får röra sig fritt. För vila skall hunden ha tillgång till liggplats.

För att vidmakthålla hundens effektiva funktion så att vaksamheten bibehålles måste tid efter annan detta kontrolleras genom övningar. Dessa övningar och kontroller skall utföras på hundens bevakningsplats. Figuranternas uppträdande och förflyttningssätt skall vara omväxlande.

För hund som endast tjänstgör nattetid skall övningarna (kontrollerna) ske i huvudsak under denna tid. Figuranterna skall för hunden vara okända personer. Om hunden flyttas från ett bevakningsområde till ett annat, blir den inte fullt effektiv på den nya platsen förrän efter omkring tre dygn. Efter denna tid beräknas hunden ha anpassat sig till de nya förhållandena. Man skall om möjligt undvika att byta bevakningsplatser för hundarna.

Man kan i varje särskilt fall bestämma den gräns där hunden skall börja sin skallgivning. Detta sker genom övningar. Den gräns där skallgivningen börjar kallas retningsgräns. När någon passerar denna sätter hunden igång att skälla.

Retningsgränsen bör om möjligt utgöras av en begränsningslinje som hunden kan uppfatta t.ex. väggarna i ett rum, inhägnad, väg, dike eller buskridå. Retningsgränsen skall sammanfalla med den mot hunden vettande delen av terrängföremålet. Det vill säga t.ex. inte en väg som sådan utan vägens närmaste belägna kant. Retningsgränsen bör förläggas så att man med säkerhet kan bedöma att hunden inte kommer att påverkas av störningar från legalt arbete och trafik.

Personal

Hunden bör ha så få förare som möjligt.